Hem
DEA-föreningen
Bli medlem/årsavgift
www.kvinnomuseet.se
Kvinnokartor i Sverige
Rapporten om Sveriges Länsmuseer.
För hundra år sedan
Artiklar
Völvan och hennes stav
Dea:s arkiv
Aktiviteter 2019
Aktiviteter 2018
Aktiviteter 2017
Aktiviteter 2016
Aktiviteter 2015
Aktiviteter 2014
Aktiviteter 2013
Aktiviteter 2012
Aktiviteter 2011
Aktiviteter 2010
Aktiviteter 2009
Kvinnofesten den 22 november 2009
Rapport från seminarieveckan 11 - 18 oktober 2009
Aktiviteter 2008
2000 - Omoderna museet
1994 - Tioårsjubileum
Glömda Kvinnominnen
Kvinnliga författare på nätet
In English
Sök

Rapport från seminarieveckan 11- 18 oktober 2009

Målsättning

Det övergripande målet för vår förening är att få till stånd ett kvinnohistoriskt museum i Sverige. Vägen dit består av kunskapsspridning om hur eftersatt kvinnors historia är i de etablerade museerna.

 

Vi ville med seminarieveckan nå en bredare publik så att behovet av ett kvinnohistoriskt museum bli mer förankrat, tydligt och att idén ska spridas. Då kan kravet på ett museum komma från gräsrötterna och från många håll på samma gång.

Så blev det

Stadsvandringar:

Seminarieveckan började och avslutades med stadsvandringar med Dea-föreningens kvinnokarta. Den första var en vandring runt Katarina kyrkogård bland gravar, bränder, häxor och en del skrönor. Den andra handlade om Kvinnorna på berget och var en socialhistorisk vandring från Stigberget till Vita Bergen. Vår guide Berit Dahlström ledde dessa på ett mycket kunnigt, intressant och personligt sätt.

 

Seminarierna:

Birgitta Holm föreslog kvinnohistoriska utställningar från vissa år. Hon tog 1909 som utgångspunkt för sitt anförande och nämnde bl.a. att Kata Dahlström dömdes till fängelse, Elin Wägner deltog i Rösträttskonferens i London, Saf.s lock out och LO.s storstrejk, vilket Maria Sandel skrev om i sin bok Virveln (den enda bok som handlar om arbetarkvinnor i strejk), Emilia Fogelklou - 25 år, Sveriges första kvinnliga teologie kandidat Hilma Borelius, Nordens fösta kvinnliga docent i litteraturhistoria Ellen Key fyller 60 år och Selma Lagerlöf fåt Nobelpriset i litteratur. Selma Lagerlöf hyllades med Kvinnornas egen nobelfest på Grand hotell, där tacktal hölls av Lydia Wahlström.

 

Christina Florin berättade om arbetet med sin bok Kvinnor får röst, en historisk skildring om kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Motståndet mot kvinnlig rösträtt var starkt, då man bl.a. ansåg att det var mot naturen att kvinnor ägnar sig åt politik, kvinnor har ingen kunskap och staten = männen. Genom sex aktiva kvinnors brevväxling är kunskapen hämtad. Signe Bengtsson, Ann-Margret Holmgren, Anna Bugge Wicksell, Gulli Petrini, Gerd (Lundberg) Hellberg och Frigga Karlberg. Dessa ägnade stor arbetsinsats för att få igenom rösträttsreformen bl.a. genom att hävda att kvinnor har rätt till samma utrymme som män och hålla fram starka handlingskraftiga kvinnor som ideal.

 

Lena Lennerhed pratade om preventivmedel, Elise Ottesen-Jensen och abortlagstiftningen. Innan vi fick rätten till abort i Sverige åkte kvinnorna till Polen.

 

Yvonne Hirdman talade utifrån sin bok ”Gösta och kvinnorna”. Föreläsningen handlade om att vårt samhälle betraktar mannen som normen för människa. Kvinnan är ett bihang. Genusordningen delar upp mänskligheten genom att könen skiljs i tanken och praktiken samt genom att mannen är norm och kvinnan är nummer två.

 

Åsa Moberg läste ur sin egen Åsas kvinnohistoria d.v.s. en dagbok där hon under många år har antecknat och systematiserat allt som hon läst att kvinnor gjort för första gången.

Kvinnliga förebilder utplånas genom att de inte nämns i den traditionella historieskrivningen.

 

Lena Lervik förde ett samtal med Ebon Kram och berättade om sitt konstnärsliv och sin konst.

Hon liksom andra kvinnliga konstnärer möter stora svårigheter. Det är i det närmaste omöjligt för kvinnor att försörja sig i sin konstnärliga gärning. Hon är irriterad och fascinerad av Maria-bilder, därför har hennes verk ofta motiven moder med barn, tillblivelse och död samt kvinnliga symboler.

 

Ebba Witt-Brattström berättade om varför ett kvinnohistoriskt museum behövs. Hennes föredrag var engagerande och humoristiskt. Hon beskrev hur verklighetens kvinnor konsekvent osynliggörs. I dagens debatt och på våra universitet göms jämställdhetsfrågorna och kvinnornas kultur undan genom att man istället fokuserar på genus.

  

Slutsatser

Veckan var innehållsrik, underhållande och lärorik för alla som besökte seminarierna eller stadsvandringarna.

Föreläsarna var engagerade och spred inspiration. Arrangemangen med fika fungerade mycket bra både på Hotel Clarion och på Stockholms stadsmuseum.

Tyvärr kunde vi konstatera att vårt ämne inte väckte något intresse i Stockholms massmedia.

Vi vill gärna göra någon typ av uppföljning.

 

Vi har i många år försökt att påverka de politiska partierna för att få till stånd ett kvinnohistoriskt museum. Flera partier har motionerat i riksdagen om ett museum men tyvärr har varken socialdemokraterna eller moderaterna ansett frågan vara viktig. Därför har det ännu inte kommit till stånd.

 

Vi måste fortsätta att diskutera hur vi ska arbeta vidare som förening.

På den sista dagens seminarium väcktes olika tankar 

·        att vi måste skriva och publicera artiklar.

·     Internationella kontakter är viktiga de vi har ska fördjupas och fler ska knytas.

·        En diskussion om ett webb-museum fördes.

·        Etablera kontakter med andra kvinnoorganisationer.

 

Hur ska vi kunna genomföra det?

Uppdaterat 2010-03-26
Dea-föreningen för Kvinnohistoriskt museum • info@dea-kvinnomuseer.nu • Bankgiro: 5766-3593.
Provided by Webforum